Svensk påvirkning?

Jeg lurer på om jeg blir litt påvirket av de svenskene jeg jobber sammen med. Etter påske har jeg nemlig klart å lese sju svenske bøker og holder på med den åttende, flesteparten på svensk også.

Selma Lagerløf: Keiseren av Portugalia

Hun skriver utrolig godt, en veldig flott bok.

Mustafa Can: Tett inntil dagene

Da moren ble syk så prøvde han å finne ut mest mulig om hennes liv. Gir et innblikk i hvordan det er å være innvandrer.

Karin Brunk Holmqvist: Potensgiverne

Fornøyelig historie om to gamle damer som trenger penger til å lage innendørs toalett. For å få nok begynner de å selge potensmiddel.

Astrid Lindgren: Ronja Røverdatter

Fortsatt like bra. Høytlesing for storesøster blir som en fryd.

Viveca Lärn Sundvall: Tekla får guttelus

Storesøster og jeg har lest denne. Vekker gode barndomsminner om sommer, sol, is, gutter, late dager og andre viktige verdensproblemer for en 12-åring.

John Ajvide Lindqvist: La den rette komme inn

Spenning/skrekk. Om en gutt som blir mobbet og hvordan livet hans blir snudd da han blir venn med den nye nabojenta som viser seg å være vampyr. Veldig spennende bok. Det eneste er at den kanskje blir litt lang, jeg synes godt man kunne kuttet ut en av delhistoriene i boka, det hadde gjort den mye bedre. Har nettopp kjøpt filmen og gleder meg til å se den også.

Ulla-Carin Lindquist: Ro uten årer: en bok om livet og døden

Nå for tida er det ikke ofte at jeg setter meg rett ned og leser en bok fra perm til perm på en kveld. Det er også sjelden jeg starter å grine på første side og ikke stopper før jeg er ferdig heller.

For en del år tilbake så jeg en dokumentar ’Min kamp mot tiden’ om Ulla-Carin, og jeg husker jeg grein da også.

Fra bokomslaget:

'Jag känner djup sorg över allt jag inte kommer att få uppleva. Jag är bedrövad för att jag snart kommer att lämna mina fyra barn.

Samtidigt känner jag en stor lycka och glädje över allt jag upplever just nu. Flera gånger varje dag fylls mitt hus med skratt.

Låter det märkligt?'

Samma dag som hon skulle fira sin femtioårsdag fick TV-journalisten Ulla-Carin Lindquist sin diagnos, ALS.

Det är den värsta av alla neurologiska sjukdomar. Den saknar bot och leder snabbt till döden.

Ro utan åror är skriven under den korta sjukdomstiden. Här skildrar Ulla-Carin Lindquist sina upplevelser ställd ansikte mot ansikte med döden. Men det är också en bok om kärlek och en djup förbundenhet med allt levande.

Og den åttende? Karin Brunk Holmqvist: Sirila gentlemän sökes